Dagens Nyheter – 20 april 1870, sida 1

ansigte. mot -ansigte med -herr de-Clamerap och Raoul de Lagors, hvilka sågo lika bleka och hotande ut. — Hvad önsken I, mine herrar? frågade han med ett leende ansigte. — Att tala med er, svarade de båda. — Till er tjenst. Han följde med dem till en fönsterfördjupning i andra ändan af galleriet. Här fanns ingen, som tänkte på att observera dem, med undantag af den herre, som pajazzon titulerat herr grefvenX. Menuetten var slutad, orkestrarne togo sig en halftimmas hvila och hela mängden strömmade till galleriet, som nu nästan var för trångt att rymma dem alla. Fru Fauvels illamående hade gått öfver och hon satt nu och samtalade med Madeleine. Herr de Clameran, som var mindre herre öfver sig än Raoul de Lagors, tog straxt ordet. — För det första skall jag säga er, min herre, började han i barsk ton, att jag oändligt gerna skulle vilja veta hvem ni är. Pajazzon hade emellertid föresatt sig att så länge som möjligt upptaga allt som ett maskeradskämt och svarade derför i rollens anda: — Är det mina papper ni vill se, herr doge? Ja, de finnas på poliskammaren jemte mitt föroch tillnamn, min ålder, ställning, hemort, signalement o. 8. vV. Herr de Clameran hejdade honom med en förbittrad åtbörd och utbrast: HVEM VAR DEN SKYLDIGE? 29.