Dagens Nyheter – 19 april 1870, sida 2

hennes qval måste då röra det mest oförsonige. Då inser hon sin galenskap -och det löjliga i sin passion; hon tillstår då för sig sjelf, att det är ett fantom, hon förföljer, och att han; söm strålar i sifungdorig gläns, icke kan älskä henne; som redan är? gammal och som förgäfves söker fasthålla qvarlefvorna af en försvunnen skönhet. Hon: känner, att han ljuger, Här han hviskar hende Kkärleksfulla ord i öronen . .. Päjazzon höll under detta tal ständigt öga på fru Fauvels ansigte, men ingenting förrådde att hon i något hänseende kände sig träffad. Tvärtom satt hon mycket lugn med ett småleende ansigte. — Skulle jag vara på villospår? tänkte påjazzon orolig. Hur upptagen hån än var; märkte hån likväl, att en ny åskådare, dogen, Herrde Clameran, hade slutit sig till kretsöt:. j På der tredje taflån, fortfor har, Har den gamla mändarinfrun jagat ångern på Aykten och hoppas, i brist på kärlek; att kunna binda den sköna ynglingen vid sig med mera materiela band. ET denna afsigt gifver Hon honom ut för att vara en förnäm person och presenterar honom för de förnämsta mandariner i hufvudstaden; och då det faller af sig sjelf, att en så vacker gosse måste göra lycka; beröfvar hon sig för hans skull allt hvad hon eger af smycken och dyrbarheter och gifver honom dem, Odjuret pantsätter alla dessa