ett närmare och ofta större personligt intresse att bevaka än i den förra, hvarförutan kommunalförvaltningen ofta, såsom t.ex. i: de större städerna, främst i huf: vudstaden, rör menigheter som till antal äro mycket betydliga — vida mångtaligare än flera af dem, som stå i förhållanden till de verk. och inrättningar, hvilka drätselnämnden anser ensamt vara publikat. Det är derför i afseende särskildt på Stockholms, kommun, :hvarom här är fråga, ett. högst oegentligt talesätt. att säga, det de enskilda medborgarnes valda förtroendemän äro i sin verksamhet inskränkta till kommuner. Vi tro fast hellre att kommu nalrepresentationen har ett så vidsträckt fält för sin verksamhet, att hon icke be; höfver utvidga den på det hemligag område, och i synnerhet, hafva Stockholms stadsfullmäktige visat att de i vissa fall knappt erkänna några gränser för sin makt. Ännu oegentligare förefaller drätselnämndeus påstående, att Ckommunalmedlemmarne lätt äro i tillfälle att sjelfva i allt fall utöfvakontroll öfver sina förtroendemän. Huru är det möjligt att i allt fall utöfva kontroll. öfver förhandlingar, från kännedomen om hvilka man är utestängd, såsom behandlingen t. ex. af det ärende, som väckt denna fråga på tal? Det skulle vara intressant att höra .drätselnämndens svar på den, frågan. Vi frukta äfven, på grund af vunnen erfarenhet, att det icke heller är fullt egentligt af drätselnämnden att påstå, att detta hemlighetsmakeri endast tillämpas i undantagsfall. Vi ha tvärtom skäl antaga, att det ganska ofta ifrågakommer att undanhålla handlingar rtTörande kommunalförvaltningen. För någon tid sedan begärde vi äfvensom redaktionen af Aftonbladet, som med ganska betydliga belopp bidraga till stadens inkomster, att utbekomma sednaste stadsrevisorers berättelse med åtföljande anmärkningar öfver stadens förvaltning. Detta nekades. Begäran framställdes då att få del af de revisionsberättelsen åtföljande tabellerna, i hvilka inga personliga förhållanden kunde finnas vidrörda, men äfven i detta fall erhölls ett bleklagdt nej till svar. Ett annat dylikt fall har nyligen förekommit, nemligen att en person, i saken nära intresserad, hos stadsingeniören anhöll att få se en skrifvelse, som han förmodade angå en mindre brobyggnad, men derpå erhöll ett nekande svar, under uppgift af hr stadsingeniören, att han vore förbjuden attgifva någon del af handlingen. Det synes uppenbart att här föreligger en afsigt att etablera ett system af hemlighetsmakeri inom kommunalförvaltningen, att göra till regel hvad man ännu blygsamt och undvikande kallar för undantag och att alldeles lemna åsido de grundlagsstadganden, hvilka allt hittills af allmänheten ansetts lägga ett absolut hinder just möt -ett sådant system, äfvensom af ett stadgande i sjelfva kommunalförordningen för Stockholms stad: Detta stadgande förekommer i 2 49 och lyder så: Den, soni med — — stadsfullmäktiges eller af vem tillsatta nämnders beslut i stådens Ggemensämma angelägenheter icke dtnöjes, eger att deruti söka ändring genom besbär, hvilka etc. Vi framställa i anledning häraf i dag ännu den fråga till den högvisa drätselnämnden : huru skall någon kunna i rätt