Dagens Nyheter – 16 april 1870, sida 1

—— mv YA — — Jag har lofvat det vid min heder. Med en styrka, som. mån icko skulle tilltrott honom för ett ögonblick sedan, upplyftade Prosper stegen och ställde den på sina skuldror, liksom hans kamrat hade gjort. — Stig nu på, sade han. På mindre än en sekund, och så litt och vig, att stegen icke svigtade, satt herr Ver dunt på den öfversta pinnen och tittade in genom rutan, Prosper hade nog rätt. Det var Madeleine, som var der vid denna tid och ensam med Raoul de Lagors. Hon hade, såsom herr Ver-dunt straxt anmärkte, behållit sin hatt och sin resdrägt på. Hon stod midt i rummet: och talade med mycken ifver. Hennes ställ ning, hennes: åtbörder och uttrycket i hennes ansigte förrådde. en liflig förtrytelse och ett: illa doldt förakt. Raoul satt på en stol nära kaminon och rörde i elden med cen eldgaffel. Emellanåt lyftade han armarne i vädret och ryckte på axlarne, söm en person, den der ir besluten att höra allt och som blott svarar: Ljug kan icke hjelpadet. Herr Verdunt skulla gerna ha gifvit sin vackra ring, som han bar på fingret, om han. blott kunnat höra tio ord af sumtalet, men stormens tjut hindrade. honom att urskilja an-nat ön ett sakta mummel. HVEM VÅR DEN SKYLDIGE? BI.