Dagens Nyheter – 14 april 1870, sida 1

deles känslolös för regn, storm och smuts, som gick hönom upp öfver knäna. i — Jag vill och skall se, återtog han. Plötsligt utropade Prosper: — Men här skall finnas en stege. — Och det har ni inte sagt mig förr? Hvar är den? — Den ligger der borta under träden. Efter någön tids letande funno de verkligen stegen och buro den i hast bort till huset. Men då de rest den upp mot muren, funno de, att den var tre alnar för kort och icke räckte upp till fönstret. — Det lyckas oss aldrig, sade Prosper modfälld. — Jo, det skall, sade herr Verdunt triumferande, ställde sig mot muren, grep stegen, lyftåde den i vädret och satte den på sina axlar. MHindret var besegradt. — Stig nu upp, sade khan till sin kamrat. Prosper besinnade sig icke, Förtjusningen öfver att se det svåraste hindret undanröjdt och hoppet om att segra gåfyo honom en hittills okänd kraft och smidighet. Han steg utan möda upp på herr Verdunts axlar och klättrade derifrån upp på stegen, som vacklade under hans tyngd. Men knappt hade han hunnit så högt, att han kunde se genom rutan förrän han uppgaf ett rop, så genomträngande, att det öfverröstade stormens dån och med detsamma lät hån sig glida ner, eller,