— 194 — att det är för sent att utföra den. Detta ingentingX, som Clameran oroade sig öfver, har redan fallit i god jord. Men då jag icke tilllåter att dessa skurkar bringa mina kort i oordning, så är det bäst att underrätta säkerhetspolisen om huru den skall förhålla sig. — Det har skett, patron, svarade mäster Josef glad. Med en nästan feberaktig nyfikonhet hade Prosper lyssnat till denna berättelse, hvaraf så att säga hvarje ord kastade ett nytt ljus öfver händelserna. MHan trodde sig nu förstå fragmenterna af Gipsys bref, han insåg, att denne Raoul, som åtnjutit hela hans förtroende, icke kunde vara något annat än en skurk. Tusen hittills obemärkta omständigheter runno honom i hågen, och han frågade sig sjelf, huru han så lång tid hade kunnat vara slagen med blindhet. Mäster Josef fortfor emellertid: — I går eftermiddag gjorde husbonden sig så vacker som en brudgum. Jag rakade honom, friserade honom, pomaderåde och stoppade upp honom och måste sedan köra för honom till Provence-gatan, till herr de Fauvel. — Huru! utbrast Prosper, var hän djerf nog att visa sig der efter den förolämpning han tillät sig dagen efter det stölden var begången. — Ja, unge herre, han var så djerf, och han vågade till och med stanna qvar hela aftonen till framemot midnatt, till min störa