Dagens Nyheter – 11 april 1870, sida 1

synnerligen öfverraskad öfver detta utbrott, utan svarade mycket lugnt: — En vän till er far, vet ni inte det? — Det är icke något svar. Jag har i det första ögonblickets öfverraskning kunnat öfverlemna åt en obekant att leda mig, men nu... — Hvad? Är det min biografi ni begär? Hvad jag är, hvad jag har varit och hvad jag kan blifva? Hvad kommer det er vid? Jag har sagt er: jag skall rädda er... Hufvudsaken är att ni blir räddad. — Men jag har rätt att fråga er genom hvilka medel. — Hvarför? — För att antingen antaga eller förkasta dem, — Och när jag ansvarar er för utgången? — Det är icke tillräckligt, och jag vill icke oftare vara utsatt för sådana pröfningar som i dag. En man vid min ålder bör veta hvad han företar sig och icke gå med förbundna ögon, som jag har gjort. — Då en man vid edra år, Prosper, är blind, tager han sig en vägvisare och aktar sig för att vilja lära den vägen, som skall leda honom. Herr Verdunts ton, som var till hälften hånande och till. hälften full af deltagande, var icke egnad att lugna Prospers uppretade sinnesstämning. — Om det står så till, utbrast han, betackar jäg mig för edra tjenster, min herre,