Dagens Nyheter – 8 april 1870, sida 2

Ett teologiskt stilprof år 1870 eller Pastor G. E. Beskow contra lektor C. Norrby. I första häftet för innevarande år af Teologisk Tidskrift förekom en kritik af lektor Norrby öfver ett antal predikningar af pastor G. E. Beskow. Herr lektorn medgaf dessa predikningar den kyrkliga förtjensten att förkunna Kristus och honom korsfäst, j men kom ändå till det resultatet, att sagdå predikningar ej kunna gifva någon stärkande själaföda. Med ött sådant slutomdöme och åtskilliga andra stränga yttranden har naturligtvis Blasieholmskyrkans pastor icke kunnat finna sig annat än missbelåten, hyadan han i detta års andra häfte af ofvannämnda tidskrift framkommit med ett svar eller försvar, hvilket slutar med följande ord: Till sist önskar lektor Norrby, att jag måtte alltmer tränga mig inåt och på samma gäng nedåt i det kristliga lifvets djup och uppåt i det himmelska väsendets kraft! Jag fackar Honom för denna önskan och tillägger: må det så ske! och slutar med att af hjertat tillönska broder Norrby nåd att kunna tränga rätt djupt inåt i sitt eget hjerta, så att behofvet att gå utåt från allt eget elände till Herrens öppna nådefamn måtte blifva alltmera tvingande; då skall tacksägelsens offer till det slagtade Lammets ära än varmare stiga uppåt till Guds fron. Man erinras härvid ovilkorligen om ett ej längesedan fäldt yttrande iriksdagens andra kammare om Chånets galla och salvelsens sirup, och man känner sig oemotståndligen frestad att upprepa de af de båda andliga bröderna anförda orden: dep der öron hafver fill aft höra, han höre.