Dagens Nyheter – 8 april 1870, sida 1

— ID0 — — Fullkomligt, herre, så mycket mera som jag lagt märke till utanskriften. Man ser sällan make till den, icke sannt, herre? — Jo, det är nog sannt. Hvem bad dig bära det hit? Var det en herre eller en dam? — Ingendera, herre, det var ett stadsbud. Detta svar, som tydligen roade portvakten, framkallade icke ens ett småleende på herr Verdunts läppar. — Ett stadsbud, fortsatte han, kände du denne kamrat? — Nej, jag har aldrig förr sett honom. — Hur såg han ut? — Han var hvarken stor eller liten, men klädd i grön sammetsrock, och sitt märke hade han på sig. — För tusan, min vän, detta gignalement kan passa på många stadsbud, men din kamrat sade dig måhända, hvem som lemnat honom uppdraget. — Nej, herre. Han sade blott, i det han gaf mig de tio sous i handen: bär detta till n:o 39 Chaptalgatan, jag har fått det af en kusk på boulevardan . . . Tio sous, jag är säker på att han förtjent mer än jag. Detta svar tycktes oroa herr Verdunt något. Denna försigtighet att få brefvet i Prospers händer korsade hans planer. — Kan du känna igen detta stadsbud? frågade han slutligen,