Dagens Nyheter – 8 april 1870, sida 1

Högt och oafbrutet höres klagan öfrer att priset å det svenska stångjernet — förr så begärligt — jemnt är i aftagande, med undantag för vissa rangstämplar, och landets festa bruksegare arbeta redan till så nedsatt pris, att om de beräknade full ränta på sin egendom, skulle bokslutet visa förlust. Emellertid invagga sig många bland dem i hoppet att detta tillstånd endast är en konjunktursak och att de gamla goda tiderna snart nog torde återkomma. Tyvärr ges ingen verklig sannolikhet för att detta skall inträffa, ty hvad som trycker Sveriges jernmarknad är att metoderna för jernförädlingen nu blifvit så förbättrade i utlandet, att detta i allmänhet kan undvara vår produkt, såvida den ej säljes till ett lägre pris. Hvad utväg återstår då oss? Att följa utlänningen i spåren, att förbättra våra metoder och i synnerhet lägga an på ståltillverkning. Flera anläggningar för sådant ändamål ha ock på sednare åren uppstått, såsom Sandviken och Fagersta, hvilka begge lemna såväl råmaterial som förädlad produkt. Den oinvigde frågar sig då huru det kan vara möjligt att afsättningen är svår och trög, då förbrukningen af fjederstål, hjulringar, stålskenor och dylikt aldrig varit så stor som nu, då öfverallt nya jernvägar anläggas och då vi verkligen äro i stånd att lemna ett för dessa ändamål bättre material till billigare pris än någon annan. Orsaken ligger i den mekanism, om man så får säga, hvarigenom jernvägsbolag mestadels i utlandet uppstå och deras anläggningar utföras. Dä koncession å en jernvägsanläggning erhållits, öfverlemnas den vanligen till en finansiel anstalt. Denna associerar sig med en byggnads-entreprenör samt en maskinoch jernfabrikant. Dessa sednare leverera allt hvad för banan erfordras, och till hvad pris en anpan än må erbjuda goda varor, så reflekteras ej derå. I följd häraf har Sverige ej utsigt att få sälja jernvägsmateriel i större skala till utlandet förrän materiel och skenor å de nyanlagda banorna blifvit förslitna och skola ersättas med annat. Då äro bolagen oförhindrade att köpa materiel hvar le för godt finna, och då är det i synnerhet Ryssland vi kunna påräkna som sfnämare till våra tillverkningar af ifrågavarande slag.