Dagens Nyheter – 8 april 1870, sida 1

— Det berör nu på, fortsatte herr Verdunt, att kunna draga fördel af det bevis, som våra ovänners bristande klokhet gifvit oss i händerna. Låt oss nu utforska portvakten. — Hör hit, min vän, kom in ett ögonblick Portvakten, som var en ytterst artig man, närmade sig bugande och högeligen förundrad öfver den myndighet, som den främmande tog sig. — Hvom har gifvit er detta paket, som ni lemnade här nyss? frågade herr Verdunt. — Ett stadsbud, som sade, att han fått sin betalning. — Känner ni mannen? — Om jag känner honom? Det är stadsbudet borta vid hörnet, vid vinhandeln. — Gå efter det. . Under det portvakten sprang efter stadsbudet, tog herr Verdunt upp en anteckning:bok ur fickan och undersökte omvexlande sedlarne, som lågo spridda på bordet, och en med siffror fullskrifven sida i annotationsboken. Då undersökningen var slutad, sade han i en afgörande ton: — Dessa sedlar ha icke blifvit er skickade af tjufven. — Tror ni inte? — Jag är öfvertygad derom, så framt denne tjuf icke skulle vara begåfvad med en utomordentlig skarpsinnighet och en ovanlig försigtighet. Så mycket är säkert, att ingen af dessa södlar på tusen frank hör till de HVEM VAR DEN SKYLDIGE? LIE