--— Aldrig! utbrast han häftigt, nej, aldrig! Jag kan icke uthärda åsynen af denne man. Detta motstånd öfverraskade icke herr Verdunt. — Jag förstår edra känslor, sade han, och ursäktar dem, men jag hoppas, att ni skall -förändra åsigter. Liksom jag har sctt herr de Lagors, så måste jag äfven se herr Fauvel, det är absolut nödvändigt, förstår ni? Är ni så svag, att ni inte kan beherrska er i fem minuter? Jag -skall presentera mig som en -glägting till er; ni behöfver icke säga ett ord. — -Om det är absolut nödvändigt, sade Prosper, om Bi fordrar det . . . — Ja, jag fordrar det. Kläd om er i hast, det är sent; jag är hungrig och vill äta middag under vägen. Kassören hade knappt hunnit in i sin säng-kammare, förrän det åter ringde på dörrklockan. Horr Verdunt öppnade. Det var portvakten, som höll ett temligeu omfångsrikt paket i handen. — Här är ett bref till herr Bertomy, sade han, -som redan i morse lemnades här, men jag blef så förvirrad vid åsynen af herr Bertomy, att jag glömde lemna honom det. Jag har aldrig sett maken till bref förr. Det var också ett besynnerligt bref. Adressen var icke .skrifven utan sammansatt af trycka bokstäfver, hvilka omsorgsfullt voro