Dagens Nyheter – 6 april 1870, sida 1

— 152 — — Jag var säker derpå, käre vän. Låt os8 nu i dag uppgöra vår räkning, och kom ihåg att vi behöfva inkomsten af edra möbler. Har ni penningar? Nej, och penningar måste vi ha. Jag var så säker på att lyckas öfvertyga er, att jag redan sändt bud efter en möbelhandlare. Han köper alltsammans för tolf tusen frank. Mot sin vilja gjorde kassören en åtbörd af missbelåtenhet, då han hörde detta, och herr Verdunt, som märkte det, svarade: — Ja, jag vet, att det är hårdt, men det är nödvändigt. Hör nu, tillade han i en ton, som stack något af mot det öfriga samtalet: ni är sjuk ock jag är läkaren, som skall bota er. Om jag skär för skarpt så skrik, men låt mig blott skära: Det är den enda möjligheten — Skär till, herr Verdunt! svarade Prosper, som alltmer fegade sig i sitt öde. — Godt! Ni är en vän till herr de Lagors? — Till Raoul? Ja, en mycket förtrolig vän. — Säg mig, hvad är det för en gök? Detta uttryck gök tycktes såra Prospor och han svarade i en något vredgad ton: — Herr de Lagors är en systerson till herr Fauvel; det är en rik, ung man med gnille och bildning, en riktigt präktig och hederlig ung man... — Det är en dödlig med många sällsynta egenskaper, tycks det, sade herr Verdunt, och jag gläder mig åt att göra hans bekantskap.