Dagens Nyheter – 4 april 1870, sida 2

utan frågade sig sjelf, om denna öfverraskande mildhet och vänlighet icke dolde något bakhåll. — Ni känner således den skyldige, patron? frågade han. — Icke mer än du, min vän, ja, icke ens så mycket som du, eftersom du redan bildat dig en mening. Du tror att kassören är oskyldig och att det är bankiren, som är den brottslige, och jag vet icke om du har rätt eller orätt. Jag är blett säker på en sak, och det är att det finns en repa i målningen på kassaskåpet. Derifrån vill jag utgå. Med dessa ord tog herr Lecoq ett stort papper från sitt skrifbord. På detta papper fanns en fotografisk afbildning af dörren till herr Fauvels kassaskåp. Alla: detaljer voro der återgifna med den största noggrannhet. Man igenkände de fem rörliga stålknapparne med bokstäfverna uti och det lilla kopparlåset. Sjelfva repan var återgifven med en beundransvärd noggrannhet. — 8e här, började herr Lecoq, är en repa. Den går lodrätt nedåt från låset, det vill säga, den slutar i den riktning, der dörren till den hemliga trappan utmynnar. — Ja, patron, jag ser det nu. — Du har naturligtvis tänkt dig, att denna repa hörrör från gerningsmannen till stölden? Låt oss nu se, om du har rätt. Jag har ett litet jernskåp, som är måladt på såmma sätt som herr Fauvels. Tag nu en nyckel och försök att afskrapa målningen.