Dagens Nyheter – 2 april 1870, sida 1

första representationen af ett nytt stycke kunnat oroa en ung författare. Klockan half sju var han på benen — man måste vara tidigt uppe, om man vill träffa horr Lecoq — och sedan han druckit en kopp kaffe, gick han till den beryktade polismannens bostad. Fanferlot, med tillnamnet Ekorren, hyste förvisso, som han sjelf sade, ingen fruktan för sin patron, såsom han kallade honom, och ett bevis derpå var, att han lemnade XErkeengeln? med högburen panna oeh hatten på sned, men då han närmade sig Montmartregatan, der. herr Lecoq bodde, aftog hans tvärsäkerhet något, och han behöfde flera minuter för att komma uppför trappan. Då han stod utanför dörren, som var prydd med den beryktade polismannens vapen, en galande tupp, var hans mod totalt borta, och han kunde; med -möda ringa på. Herr Lecoqs tjensteflicka, Janouille, en förat straffad person, som var sin herre mera trogen än en hund, kom och öppnade dörren för honom. — Nå, ni kommer väl till : pass, herr Ekorre, sade hon, patronen väntar på er. Då Fanferlot hörde detta, kände han god lust att retirera. Hvad var: orsaken till att han var väntad? Medanchan besinnade sig, grep Janouille honom i armen, och sköt honomin i rummet, sägande: — Ämnar ni stanna här? Patron väntar er i sitt arbetsrum,