Karbicki, hvilken icke heller visste hvad han köpt, eftersom han sålde vår arab för 100 rubel till en embetsman i Dubno: Denne åter sålde det stackars djuret för 10 rubel till en jude, postmästaren i samma stad, och nu fick hingsten under ett halft år gå i den ryska bondposten, öfverlemnad åt Jämschtschekens (postiljonens) nyck och ölsinne. Hvad detta vill säga, kan endast den uppfatta, som sett de ryska skjutshästarne piskas fram i galopp och carridre till den afiägsnastätionen. Ändtligen kom befrielsens dag. Furst Röman Sangusrko, Sapichas svåger, reste i höstas med posten och såg det arma djuret gå med en bravour, som väckto hans uppmärksamhet. Han granskade hästen närmare och igenkände slutligen den gamle juvelen, som han trott vara. död för längesedan. Hemkommen sände Han genast sin stallmästare för att återköpa hingsten. Poöstmästaren begärde icke mera än 54 rubel, och efter några dagår stod Schach-Mahomed åter i ett furstligt stall. Vid en domstol. Domaren: Hur gammal är hästen? — Slagtaren: Åtta år. — Domaren: Hvaraf vet ni det? — Slagtaren: Af hans egen mun. TONEN re a