niskor. Morerna sammanrotade sig vid hamnen; hela massan fordrade sträng och skyndsam rättvisa utom morerna. Emellertid hade alla främmande konsuler samlats hos engelska konsuln, der äfven svärsonen till beyens premierminister, general Keireddine, inträffade. Den franske konsuln begaf sig genast till beyen. medan de öfriga sökte lugna massan. Beyen, som icke gerna ville störas i sitt lugn, lät sin premierminister Si-MustaphasKasnadar mottaga franske konsuln. Ministern, som ej är omtyckt hvarken af infödingarne eller utlänningarne, mottogs med hvisslingar och skrik. Emellertid medförde han beyens befallning att låta halshugga den brottslige. General Keireddine begaf sig nu med en mängd sicilianer och malteser till Kasbahplatsen, hvarifrån man bar hufvudet af den redan afrättade mördaren. Derefter skingrade sig massan, och på aftonen var Tunis så lungt och fridfullt som vanligt.