Dagens Nyheter – 30 mars 1870, sida 1

samlingen fråga väckts om att förvärfva del i rätten att stifta grundlag, hade senaten yttrat sig afböjarde, och häraf var på väg att uppstå en strid, som skulle ha slutat med senatens störtande eller en revolution. Kejsaren måste afböja båda delarne genom att uttala sir vilja, till efterrättelse för senaten. Denna skall förmodligen göra något försök att sätta sig deremot, men: länge skall den icke våga trotsa både folk och kejsare. Man kan icke undgå att anmärka att det är ett mycket lumpet skäl, kejsaren anförer för sitt nyaste steg, nemligen att han vill sätta en gräns för det hejdlösa begär efter förändringar, som bemäktigat sig vissa sinnen. År det då Rochefort och hans anhängare, som drifvit kejsaren till att gifva folket hvad folket tillhörer? Men erkänrnom att det tagna steget återger åt nationen den rätt hon efter 1830 års revolution erhöll genom Ludvig Filips karta. Är detta nog? Kejsaren förmenar att han nu har gifvit en definitiv karakter åt de sednaste reformerna och ställt konstitutionen uppöfver alla tvister. Detta är ett mycket oklokt anspråk af den man, som sagt detsamma 1832 och sedan januari 1867 åter tre gånger förklarat verket fulländadt. Det kan icke heller blifva uppfyldt. Franska nationen skall och kan icke länge låta sig nöja med att halfva lagstiftnipgsmakten tillhör en korporation af personer, som kejsaren utvalt. Den skall icke finna sig belåten med att hafva en kungavald första kammare, när den ser alla andra sjelfständiga folk hafva. endast. folkvalda kamrar; och man kän således motse att stridigheterna om konstitutionen skola ännu några år fortgå. TREAN EO TREE TSE SEE NNE IETF INTET