hanne, sedan du, lemnat detta föraktliga sällskap, söm du gjort till din umgängeskrets? — Men låt mig förklara hvarför Madeleine . . . : i — Nog! Jag vet allt, som jag redan har sagt dig. I gär talade jag. med din principal och i morse med din domare, hvars godhet jag har att tacka för att jag fick tala med dig. Vöt du, att jag har måst låtit visitera mig, ja, nästan afkläda mig, för ått få komma hit. Man fruktade, att jag skulle bringa dig ett vapen. RN i i Prosper sökte icke längre försvara sig. Han hade. förtvillad sjunkit ned på en stol... — Jag, har sett din våning och jag förstår nu ditt. brott: Jag har sett sidendraperier för dörrarne och målningar i förgyllda ramar på väggarno. Hös min fader voro viäggarne hvitmonade, och det fanns blott en länstol i huset, min moders. Vår lyx Vär ärlighet. Du är dön förste af familjen, som haft tapetserade rum, men du, är också dön första tjuf i vår slögt. OST Vid dessa sista förnärmande ord strömmade blodet till Prospers kinder, men hän rörde sig icke; : — Men nu för tiden skall man ha lyx, fortfor herr Bertomy, som uppretades vid ljudet af sina egna ord; man skall hälyx till hvarje pris. Man håller älskarinnor, som bära töfflor, fodrade med svandun, sådana som dem jag såg stå framför din säng, och mat håller