Dagens Nyheter – 29 mars 1870, sida 2

— Ja, jag förstår dig, du vill prisa herr Fauvels rättskaffenhet; du vill säga mig, alt alla dygder ha funnit ett hem i denna patriarkaliska familjs sköte. Men hvad vet du derom? Är det måhända första gången som ett skenbart hederligt yttre har dolt de skamligaste hemligheter? Hvarför förbjöd Madeleine mig plötsligt en dag att tänka på henne? Hvarför förbjöd hon mig att visa mig i familjen, ehuru hon led lika mycket som jag genom denna skilsmessa, ehurw hon :älskar ännu, ty hon älskar mig ännu, hör du det... jag är säker derpå, jag har bevis derpå. Den tid, man medgifvit herr Bertomy. till ett samtal med sin son, var utlupen, och fångknekten öppnade: nu dörren. Tusen olika känslor söndersleto den olycklige faderns hjerta. Om Prosper sade sannt, huru skulle han då icke sedermera få ångra att ha bidragit till hans olycka, som redan var så stor? Och hvad bevisade att han icke talade, sanning? Då han hörde sin gon tala, denne son, som så länge hade utgjort hans stolthet och glädje vaknade alla de faderliga känslorna åter han bröst. Om han än varit skyldig till e värre förbrytelse, skulle han dock fortfarand vara hans son: Hans ansigte hade förlorat sitt. stränga u tryck och hans ögon voro tårfyllda. Han ville gå bort allvarlig. och sträng. sc han kommit,. men han hade icke mod dert: