Dagens Nyheter – 29 mars 1870, sida 1

Hans hjerta hade veknat, han öppnade-sina armar öchk tryckte Prosper till sitt bröst: cv Min son; yttrade han i det han aflägsnäde sig, gifvo. Gud att du måtte ha tala sanning-Prosper :hade vannit seger, han hado Här stan öfvertygat sin fader. om? sin--oskuld, mon han fickuicke tid att glädja sig åt denna soger Dörren till cellen öppnades nästan omedelbart derefter och fångknekten röpäde: — Kom, herre; ni skall-förhörå8? Olydnad kannor man icke till der, och han lydde. Men hans äppträdande vär? åöko detsamma som den första dagen; en fullkomlig förändring hade försiggått hos honom: Han-gick nu med högburen panna, med fasta steg och beslutsamhetens glans i sina ögon. s--Han kände vägen sedan förra gången och gick ett par steg: fråämför sin vaktare: ; Då han pick igenom: det Killa, låga rum, der poliskonstaplarne uppeböllo sig, passerade hån förbi mannen med de guldbågade glasögonen, som så skarpt hade fixerat honom den dag, då hanfördes in i förhörsrummet. — Var vid godt mod; herr Prosper Bertomy, sade denne man till honom. Om ni är oskyldig, skall ni bli hulpen. Prosper stannade öfverraskad och sökte efter ett svar, men niannen var redan försvunnen. — Hvem var den herrn? frågade han fångknekten.