Dagens Nyheter – 29 mars 1870, sida 1

Denna hotelse väckte Prosper ur den slöhet, som förtviflan hade hos honom framkallat. — Det skall du icke! utropådö han häftigt. — Jo, före denna afton. Herr Fauvel skall pög gifva mig anstånd möd resten af summan. Jag Har 15,000 frank i pension och kan löfva på 500, jag kän godt åtaga mig ett arbete ännu, och din svåger . -. och Herr Bertomy tystnade, förfärad öfver uttrycket i ProsperB anbigte. En så ursinnig vrede, att dön gränsade till galenskap, sammändrog hans ansigtsmuskler; hans ögon slungade blixtar, ö : — Du här icke rätt att handla så, fader, utbrast han; nej, du har icke rätt att handla så! Di har lof att ickö tro mig, men du har icke lof att taga ett steg, som skullo se ut som ett erkännånde öch som skulle störta mig i olycka. Hur vet du att jag är brottslig? Under det domstolen betänker gig, betänker du dig icke, utan, mera obarmhertig än rättvisan, fördömer du mig, utan att ha hört mig. — Jag uppfyller min pligt. — Det vill säga, att jag står på branten af en afgrund; och du störtar mig ned. Är det detta, du kallar din pligt? Du betänker dig icke på att välja mellan främmande, som anklaga mig, och mig, som äberopar. min oskuld! Och hvarför? Är det, derför att jag är din son? Vår heder är i fara, det är sannt, men detta