Dagens Nyheter – 29 mars 1870, sida 1

sig livrbklädda betjenter. Och man stjäl! Och det har Kommit så långt, att bankirerna icke längre våga anförtro någon nyckeln till sin kassa. . Och hvarje morgon hör man talas om en. eller annan stöld, som drager skam öfver en Hederlig familj. : nå Herr Bortomy stannade helt plötsligt, då Han märkte, att hans son icke längre var i stånd att svara honom. : : — Tåt det nu Vära slut, sade han; jag här icke kommit hit för att göra dig förebråelser, utan för att om möjligt rädda något åf vår ära, att förhindra det vårt namn icke blir infördt i tidningärne mellan namn på andra bedragare och stackare. Stig upp och hör mig. Vid ljudet af sin faders befallande röst reste Prosper sig. upp. Framför. allt,, började Herr Bertomy, måste du säga mig, huru mycket du har qvar af do 350,000 frank, som du stulit? — Ännu en gång, min far, svarade den olycklige, jag är oskyldig. : — Jag väntade mig dettdå svar. Vår familj kommer således att ersätta din principal den skada, som han genom oss lidit. — Huru! Hvad ämnar du göra? — Samma dag, som jag erfor ditt brott, komädin svåger, min svärson, till mig för att lemna mig din systers hemgift, 70,000 frank. Jag har sjelf samlat 140,000 frank. Jag har säledes tilllsammans 210,000 frank med mig, och dem skat jag lemna herr Fauvel.