upptäcka den rätte. Det förargliga var att han icke riktigt visste huru detta skulle gå till. Sedan domaren mottagit nödiga upplysningar, sände han Fanferlot bort i åtskilliga ärenden, men ålade honom att inställa sig nästa förmiddag. — Var framför allt noga med att icke förlora Nina Gipsy ur sigte, sade han. Hon måste veta hvar penningarne finnas, och hon kan leda oss på spåret. — Herr assessor kan vara lugn, sade Fanferlot med ett tvetydigt småleende . . : Damen är i goda händer. Ehuru dagen redan var långt framskrider, öfverlemnade domaren sig likväl åt studiet af denna: sak, som i hög grad intresserade honom. Nästa dag förhörde han Gipsy, och så fortsatte han fera dagar. Endast två af de inkallade vittnena uteblefvo ; det vär den kontorist, som Prosper sändt till banken efter penningarne, och herr Raoul de Lagors. Men deras uteblifvande hindrade icke målet n:o 113 att växa betydligt öch följande måndag, således Hera dagar efter stölden, trodde herr: Patrigent sig ha bevis nog för att kunna förkrossa fången.