De oundvikliga frågor, som inleda hvarje förhör, hade knappt blifvit besvarade, innan hans naturliga häftighet hänförde honom till beskyllningar, till och med till oqvädinsord mot Prosper. Herr Patrigent måste ålägga honom tystnad och erinra honom om hvad han var skyldig sig sjelf, huru stor hans kassörs brottslighet än var. Lika lätt som domaren hade tagit saken med Prosper, lika allvarsamt och uppmärksamt tog ban den nu. Prospers förhör hade blott varit en formalitet, men nu gällde det att skaffa bevis och gruppera dessa, så att de kunde krossa den anklagade. — Låt oss gå i en viss ordning, sade han till herr Fauvel, och gör mig den tjensten att inskränka er till att besvara mina frågor. Tviflade ni på er kassörs ärlighet? — Visst icke! Och dock hade jag tusen orsaker att vara orolig. — Hvilka orsaker, om jag får fråga? — Min kassör, herr Bertomy, spelade; han uppoffrade hela nätter för hasardspel, vid åtskilliga tillfällen har jag fått veta, att han förlorat betydliga summor. Han hade dåliga bekantskaper. Han och en af mina kunder, en herr Clameron, voro en gång inblandade i en skandalös affär, som började hos en dam af mer än tvifvelaktigt rykte och som slutade inför domstolen. Bankiren fortfor att öfverösa Prosper med