Dagens Nyheter – 26 mars 1870, sida 1

-—-—-6jÖ Dot var i detta ögonblick mycken rörelse i galleriet, oeh bänken var nästan fullpackad. Vid sidan af Prosper, så nära att do nästan vidrörde hvarandra, satt en trasig karl med ett ruskigt utseende. Framför ingången till hvarje domstolsafdelning stodo små grupper af vittnen, som hviskade till hvarandra. Hvarje ögonblick kommo och gingo gensdarmer med fångar. BStundom tystnade de talande och starka snyftningar hördes; det var någon olycklig qvinna, som såg sin broder, sin man eller sin son föras till häktet. Efter korta mellanstunder öppnades en eller annan dörr, och en konstapel hördes då upprepa ett namn eller nummer. Vid denna syn och genom den nästan kroppsliga beröringen med brottet, genom den varma, qvafva luften var vår kassör nära att må illa, då han plötsligt hörde ropas: — Prosper Bertomy. Den olycklige rusade upp, och utan att veta huru han kom dit, befann han sig plötsligt i ransakningsdomarens rum. I första ögonblicket kände han sig bländad; det rum, han hade lemnat, var mycket mörkt, och i det rum, dit han inträdt, var ett fönster midt emot dörren, som lät ett starkt, bländande dagsljus falla på den inträdande. Detta rum företedde icke någonting anmärkningsvärdt. Man skulle ba kunnat tro det vara ett kontor. Väggarna voro öfverdragna med gröna tapeter och på golfvet låg HVEM VAR DEN SEYLDIGE? 10.