Dagens Nyheter – 24 mars 1870, sida 2

stolte gentleman hade ett lifligt lynne och starka passipner. DE han uppnått ungefär 24 år, hade äreER vaknat hos honom, Han had e stuerat de stora Pörsmännens lif och insett att de ursprungligen icke haft en så rod ställDing som fan. Huru hade de då barit tig åt att komma fram? Jo, de hade ådagälagt djerfhet. och klokhet. Han föresatte sig att likna dem och att göra lea liksom de. Från den dagen förstod han med en icke vanlig kräft att Kufvå sina passioner, och hans ansträngningar voro icke förgäfves. Man hade förtroende både till hans kärakter och duglighet, och de som kände honom sade; — Han vill göra 1 Och nu satt förta k det vill säga förlorad. Han gjorde gig inga falska förespeglingar. Han visste att den mån, som varit fängslad för ett brott, blir outplånligen brännmärkt, han må nu vara oskyldig ellör icke. Man kunde derför lika så väl uppgifva striden straxt. Hvad gagnar det att sc gra, omsegren icke är i stånd att borttaga brännmärket? Då fångvaktaren om aftonen kom in med mat till honom; fånn han honom liggande utsträckt på sängen med hufvudet nedborradt 1 kuddårne och bittert gråtande. Natten kom nu i all gin hemskhet, och för ad, anklagad för stöld,