Dagens Nyheter – 24 mars 1870, sida 2

första gången måste han räkna. de försvinnande timmarne efter skildtvaktens regelburidna gång utanför hans cell. Han led förfärlig a Gyal.. Framåt morgonen föll han i sömn, och han sof ännu å vaktarens röst hördes. i cellen. — Ni skall förhöras, ropade denne. Med ett språng var Prosper uppe; han skulle nu ställas inför sin domare. — Lit oss gå, sade han straxt, utan att tänka på att ordna sin toalett. Under vägen sade fåingknekten till honom: — Ni har lyckan mod. er; ni får att göra med en mycket beskedli Han hade rätt. rselrdögsöRare, herr Patrigent, egde alla de egenskaper, som ttmärka en duglig och human domare. Måhända egde han icke alltid den djerfhet, som går rakt på målet, men i stället var han i besittning af. ett tålamod och en uthållighet, som aldrig läto rubba sig. Hade han en gång fått fast i en sak, så var hän i stånd att fullfölja. den i åratal. Sådan var den man, inför hvilken Prosper fördes på en temligen lång och besvärlig väg. Först gick han genom en lång korridor, derefter genom en sal, uppfylld af poliskonstaplar, så nedför en trappa, som nästan gick ända ner i källaren, och slutligen uppför en annan trång och brant trappa, som förde honom till ett långt och smalt galleri, åt hvilket utmynnade. en mängd dörrar.