Dagens Nyheter – 24 mars 1870, sida 1

(2 — — Fängknekten, som följde Prösper, stannade utanför en med nummer försedd dörr, och sade: — Nu äro vi der; det är derinne, som ert öde skall afgöras. Vid denna anmärkning, som gjordes i en medlidsam ton, kunde Prosper icke hindra en darrning att genomila sina leder. Det var emellertid sannt. Derinne var den man, som skulle förhöra hohom och allt efter som han svarade, antingen försätta honom på fri fot eller förändra häktet till fängelse. Samlande allt sitt mod lade han händen på låset oeh ville öppna dörren, då hans vaktare hejdade honom öch sade: ! — Icke ännu; man träder icke in okallad. Sätt er ned; när er tur kommer, ropas ni in. Den olycklige lydde, och hans vaktare tog plats bredvid honom. Iotet är så hemskt, så nedslående som åsynen af denna mörka gång framför brottmålsdomstolen. Längs med muren går en lång bänk, som är nästan svart af nötning. På denna bänk ha år ut och år in alla fångar suttit, alla tjufvar, alla mördare. Förr eller sednare kommer brottet och tager plats i detta mörka galleri, hvars ena utgång förer till bagnon och den andra till schavotten. Här hålles, såsom cn ransakningsdomare en gång yttrade, stortvätt med allt orent linne i Paris,