ot WL ss — Jag står till er tjenst, sköna dam, såde han, låt oss gå, men tillåt mig, medan det ännu är tid, att säga er att vi derigenom efter all sannolikhet bevisa herr Bertomy en mycket dålig tjenst. — Huru så? — Emedan vi skulle öfverraska honom, emedan vi taga ett steg, som han icke väntat efter det bref, han skrifvit till er i dag. — Det finns menniskor, svarade den unga qvinnan, som man måste rädda mot deras vilja. Jag känner Prosper, han är i stånd att låta mörda sig, utan att göra motstånd, utan att säga ett ord, af ren likgiltighet eller förtviflan. — Ursäkta mig, kära fru, ursäkta mig, afbröt Fanferlot henne, herr Bertomy ser alldeles icke ut som en man, den der uppger sig sjelf utan strid. Jag tror tvärtom, att han uppgjort en försvarsplan. Vet ni, om ni icke genom att nu träda fram, då han har bedt er att hålla er dold, just skall omstörta hans planer? Fru Gipsy betänkte sig ett ögonblick och svarade derpå: — Jag kan emellertid icke stanna qvar här, utan att röra mig ur fläcken, utan att göra något för att hjelpa honom. Inser ni icke, att golfvet här bränner mig under fötterna? Det var nu klart, att om hon än icke yar öfvertygad, så var dock hennes beslut rubbadt. Fanferlot kände att han fått makt med henne