han riktade kosan till Australien. Denna färd var dock icke utan sina faror. Knappt hade det fartyg, på hvilken jemtlänningen stigit ombord, lemnat den britiska kusten, förrän det öfverfölls af en storm; som kastade det tillbaka och dref det mot en klippa, på hvilken det förliste. Större delen af passagerarne omkom. Ibland de räddade befann sig vår emigrant. Långt ifrån att afskräckas af den lidna motgången, begaf sig denne på ett annat fartyg till det land, som för hans inbillning hägrade fullt af guld och gröna skogar och onekligen också egde båda delarne, om det än i verkligheten aldrig haft så mycket af det förra, som han föreställde sig. I åtta år sysselsatte sig den jemtländska emigranten med att på Nya Holland leta: efter den glänsande metall, som satt så många millioner hjertan och händer i rörelse. Men hvad han fann, var icke mera än hvad som behöfdes för hans lifsuppehälle. Nu kunde han väl: uafva väntat, att han tänkt på att återvända till fäderneslandet, der han med mindre strängt arbete hade en mera betryggad ställning. Men felande ihärdighet hör visst icke till bristerna hos vår guldgräfvare. När medgången icke log mot honom på den australiska kontinenten, ansåg han att deraf platt intet följde att förhållandet skulle blifva detsamma på andra ställen, der menniskor söka grifva upp lyckan ur jorden i och med den metall, som här i verlden framför allt annat går och gäller för hennes representant. Han begaf sig till Nya Zeeland för att der försöka sig på detta slags gräfvande. Och med bättre framgång, Mannen har nu dels skickat hem till fosterbygden, dels i en af hufvudstadens banker satt in betydliga belopp. Nyss återkommen till hembygden, är han en för våra små förhållanden förmögen man. I en späckad börs bär han på sig australiska och engelska guldmynt jemte guldstycken såsom minnen af sina mödor och vittnesbörd om den framgång, som krönt dem. Man skulle nu lätt kunna tänka sig, att han ville slå sig till ro i fäderneslandet, helst som han är omkring femtio år gammal. Men långt derifrån. Här finner han det icke blott alldeles för kallt, hvarom mindre är att säga, utan tror sig hafva anledning till att uppfatta åtskilliga förhållanden såsom helt andra än hvad de borde vara. Åt våren tänker han resa till den stora nordamerikanska republiken, och Han söker förmå andra, i synnerhet sina fattiga släigtingar, att i samma ändamål lemha fädernejorden. På Amerikas jord har han aldrig satt sin fot, och tillräckligt har han varit ute i verlden för att icke alltför lätt låta locka sig af de bedrägliga framtidsperspektiv emigrantvärfvare framhålla för den enfaldige, men ändå — till det land, dit alla äfventyrare, liksom alla missnöjda, blicka såsom till ett förlofvadt land, dit längtar han för att gå nya lefnadsöden till mötes. Skilsmessor i masean. Vi nämnde, säger Hemlandet, i föregående nummersåsom någonting märkvärdigt, att inga äktenskapsskilsmessor förekommit under en dag här i staden; den 7 februari inlemnades deremot 48 sådana ansökningar. En internationel solfjädersutställming skall inom kort tid ega rum i Kensingtons museum i London.