Ve EE Cavaillon stod som förstenad af fasa. — Följ mitt råd, bästa herre, fortfor Fanforlot, gå ni hem till ert kontor. Den stackars gossen lydde. Långsamt och med tungt sinne uppnådde han gatan NötreDame-de-Lorette. Han frågade sig sjelf hur han skulle bete sig för att hjelpa Prosper, underrätta Gipsy och framför allt hämnas på denne oförskämde polisbetjent, som så grymt hade förödmjukat honom, Så snart Cavaillon väl hade vikit om hörnet, gick, Fanferlot in i huset, upp till första våningen och ringde på. En betjent . om 15 eller .16 år, iklädd ett kokett livrå, öppnade för honom. — Fru Nina Gipsy? frågade han. Då Fanferlot såg att betjenten dröjde med svaret, visade han honom brefyvet och sade: — Herr Prosper Bertomy har bedt mig att lemna. frun detta bref och invänta hennes svar.. — Jag skall underrätta frun derom. Prospers namn utöfvade åsyftad verkan: Fanferlot fördes in i en liten salong, tapetserad. med grått sidendamast. För fönstren voro dyrbara sidengardiner, portidrer för dörrarne och en tjock brysselmatta låg på golfvet. — För f-—n! mumlade upptäcktsbetjenten. Vår kassör bor fint. Men han fick icke tid att-fortsätta sin undersökning, ty en af -Portiörerna gled åt gi-. dan och fru Nina Gipsy trädde in. Nina Gipsy var en ung, vacker dam, tem