och mycket befarna gator, der vagnar hvarjo ögonblick sätta fotvandrare i fåra. Det är en gata, på hvilken man i lust Kan pråta, utan att Kvarje ögonblick fvingas gå ner från trottoaren, och Fatförlot och Cavaillon behöftde således icke befara att störas al dö förbigående. . ; — Saken är den, högtärade Herre, Började Fanferlot, att herr Prosper Bartomy i morse mycket behändigt kastade en liten biljett till er. Cayvaillon hade genäst Känt ek amng om, att det skulle bli fråga om den der biljetten, och han vår derför på sin vakt. . — Ni misstager er, svarade Han och rod nade ända ut i örshibbarne. RT — Jag bör e våra försäktad om, att det är mg i hög grad obehågligt att nödgas motsäga er, men jag är säker på hvad jag — Men jag försäkrar er, att Prosper icko här lemnat mig någonting. — — Jag ber er, högtärade herre, att icke neka, fortför Fanferlot; ni tvingar mig annars att bevisa er, det fyra af edra kamrater hå sett herr Prospör Bartomy kasta till er en biljett, som var skrifven med blyerts och som val sammanvikt i så litet format som möjligt. Den unge mannen msåg att det skulle vara löjHgt att längre spela okunnig imför en så väl underrättad man, och han uppgjorde der för i häst en annan plans : — Ja, det egör sin riktighet, skde hun, jag