Dagens Nyheter – 21 mars 1870, sida 2

har mottagit en biljett af Prosper, men som den var afsedd endast för mig, ref jag sönder den, sedan jag häde läst den. Det fanns icke något hinder för att ju icke detta kunde vara saännt, och Fanferlot befarade verkligen ett . ögonblick detta, men hur skulle man göra sig förvissad om saken? Fanferlot kom att tänka på, hurusom den gröfsta list ofta har de bästa utsigterna att lyckas, och i förlitande på sin lyckliga stjerna såde han på mMåLÅ: — Jag tillåter mig, högtäradd förrö fista er uppmärksanilet derpå, att detta icke är alldeles riktigt. Biljetten lemnades till er för att ni skulle befordra den till Gipsy: Cavaillon gjorde en så förtviflåd rörelse, att Fänferlot insåg, det han var på rätt spår. — Jag vill afligga ed på . . . började den unge mannen. — Nej, låt hollre bli det, Högtirade Herre, inföll Fanferlot. Eder äro nästan alltid gagnlösa. Ni har icke allenast icke rifvit sönder biljetten, utan ni Har gått in i detta hus för att lemna den till den som skulle ha den, och ni Här den i er ficka. — Nej, nej! Fanferlot lätsade icke märka det nekande utropet, utan fortfor med sin mildäste röst: — Jag är öfvertygad om, att ni är så älskvärd och öfverlemnar denna biljett till mig; det är den mest absoluta nödvändighet, som . — Aldrig! svarade Cåvaillon. Och trociido