—86 — utgången? Kontoristerna observerade med stor förvåning, , att kassören återtagit sin vanliga ställning, var innesluten i den köld, som höll folk. på afstånd och som skaffat honom så många fiender. Af den starka rörelse, som ett ögonblick framkallat deltagande, återstod nu endast, en något ovanlig blekhet, en mörkare ring kring ögonen och en viss oordning i håret, hvilket ännu var fuktigt af den kallsyvett, som fruktån utpressat. En främmande, som inträdt på kontoret, skulle aldrig. kunnat ana, att denne unge man, som satt ganska lugn och lekte med eh blyertspenna, var anklagad för stöld och skulle om ett ögonblick bli arresterad. Hån upphörde emellertid snart att leka med pennan, drog till sig ett stycke papper och skref i hast derpå några rader. — Aha! tänkte Fanferlot med tillnamnet Ikorren, hyars syn och hörsel arbetade väl rots hans djupa sömn, — aha! , man. lemnar små meddelanden åt papperet. Vi skola således bestämdt få veta något. Då biljetten var skrifven, vecklade Prosper den tillsammans till så litet omfång som möjligt, och sedan han. kastat en förstulen blick på upptäcktsbetjenten, som satt orörlig i sin vrå, kastade han den -bört till den lille Cavaillon. RER blott detta enda ord: SR TG utfördes med en sådan Kallblodighet snabbhet och sällsynt skicklighet, att Fan