Fv ARD ferlot — som. var. en stor, ,amatör af dylika konstgrepp — blef. förvånad, förvirrad, ja, till och med en smula orolig. ; — För : tusan! tänkte han, för att.vara oskyldig har den unge mannen. bättre mage och nerver, än många af mina gamla kunder. Man ser. hvad uppfostran kan, göra. ;: Ja, antingen Prosper var oskyldig eller icke, måste han; ega en ovanlig själsstyrka för att låtsa, ett så orubbligt lugn och för att gifva ett sådant bevis, på själsnärvaro i det ögonblick, hans heder och hans framtid afgjordes i rummet nästintill. Och han var blott 30 år, gammal. ; Poliskommissarien hade; velat tala med bankiren, innan han skred till handling, och sedan han blifvit .ensam med honom, sade han: — Det finns knappt något tvifvel om, att det är denne unge man, som har: bestulit er. Jag skulle svika min pligt, om jag icke tills vidare; arresterade honom; domstolen får sedan fatta sitt: beslut. Denna förklaring tycktes göra ett djupt intryck på bankiren, och han mumlade: — Stackars Prosper! , Och, då han, såg, att kommissarien blef förundrad deröfyer, tillade. han:. — Jag har ända tills i dag haft det mest PÄR förtroende till, hans redlighet. Jag har nästan kastat; mig. på knä för att förmå honom erkänna fd ögonblicks villfarelse; jag har lofvat honom förlåtelse och glömska,