Dagens Nyheter – 18 mars 1870, sida 2

ville, de båda motståndarne begagna alla möjliga vapen, till dess en :af,dem dukade under, lemnande sin heder på valplatsen. Hvem skulle blifva den oskyldige i rättvisans ögon? Den stackars kassören kände blott alltför väl, huru olika rollerna voro fördelade, oeh känslan-af,hans olyckliga ställning -var nära att öfverväldiga honom. -Han hade aldrig trott att hans -principal skulle göra allvar at sina Botelser. Ty, noga räknadt, hade herr Fauvel, i den strid som mnuförestod, mera att förlora än hans kassör. -Han satt i en länstol vid kaminen, försjunken i sorgmodiga betraktelser, då dörren -till bankirens sängkammare öppnades. En ung flicka visade -sig på dörrtröskeln. Hon var hög, smärt, och hennes tätt åtsittande, hvita morgondrägt, som hölls samman af ett sidenbilte, lit alla hentios behag åtnjuta tillbörlig rättvisa. -Honhade mörkbruna -ögon med ett på samma gång mildt och bestämdt uttryck, och hennes präktiga svarta hår, som helt lätt uppbars af en sköldpaddskam, föll i rika lockar ned öfveren hals, som kunde täfla medsvanens i -hvithet och behag. Det var herr Andrå Fauvels nidce, om hyvilken han för ett ögonblick-sedan talat, Madeleine. Då hon såg Prosper Bertomy i. detta-rum der hon förmodligen -hade väntat att. träffa