— Jo. a — Jag, önskade gerna se detta rum, sade herr Fanferlot. Ls — Ingenting hellre, svarade herr Fauvel hastigt. Kommen, mina herrar, kom, Prösper. Herr Fauyels enskilda .kontor bestod af två rum, en praktfullt dekorerad. salong och arbetsrummet, hvari fanns ett stort skrifbord, en chiffonier och fyra med marokin öfverdragna stolar. Dessa två rum hade blott tre dörrar; en som gick ut till den lilla trappan, en till bankirens sofrum och slutligen en som gick ut till hufvudtrappån i husct, hvilken väg de besökande alltid kommo, Med ett ögonkast hade Fanferlot öfversett hela rummet, . Han såg ut som en man, den der smickrat sig med Noöppet att finna ett cller annat. bevis, men som icke funnit något. — Få vi äfven se det andra rummet, sade han och gick derpå in i mottagningsrummet, följd af bankiren och kommissarien. : Prosper blef ensam qvar i arbetsrummet. Huru förvirrad han än var öfver det plötsliga slag, som träffat honom, kunde han icke uraktlåta att anmärka, det hans stillning med hvarje ögonblick förvärrades, Hzsn hade fordrat och mottagit striden mot sin principal; denna strid var nu börjad, och d:t terodde icke längre af hans vilja att sluta dn eller undvika följderna deraf. Btriden var börjad, och utan förskoning