tanken på en stöld är förfärlig, och hak darTädesom ett åspiöf, då hän inträdder — Har ni legat i yttre ruftämet i natt? frågade kommissarien honom. : — Ja, som vanligt. — Hurt dags gick rå till sängs? — Ungefär klockan half elffä: Jag hade tillbragt aftonen på ett käfe här bredvid tillsammans med betr Fauvek kämmaärtjenare. — Och ni har icke hört något buller i nätt? — Nej, och jag söfver undå så lätt, att xär herr Fauvel fägon gång gär ned i Ckäpgan Om natten, Väckes jag vid ljudet af hans steg. RH E — Herr Fauvel kömmer således ofta ned i kassan om nättefhä? Co —— Nej, tvärtorti, mycket sällan, — Var han der sista natten? — Nej, det ur jag fullkomligt säker på, ty jag fick Knappt ex blund i mina ögon hela Hatten till följe äf det starka kaffe, som betjenten OCK jag druckit. k 4 — Det är bra, min vän, säde poliskommissatien. Ni Kån gå. RIS Anselme gick och Fanferlot fortsatte sin undersökning. TAN Han hade öppnat dörren till den lilla trappan, som ledde öpp till bankirens rum. — Hvart ledör denna trappå? frågade han. — Till mitt arbetsrum, svarade herr Fauvel. — Var det icko dit, man förde mig då jag komm? frägkde kömmissafien, no HVEM VAR PEN SKYLDIGE? ä.