Dagens Nyheter – 17 mars 1870, sida 1

— MI —-—— sig trädde poliskommissarien in med en fullkomligt lugn, för att icke säga likgiltig min. En liten, svartklädd man, med -linne af tvetydig renlighet, följde honom. Bankiren gaf sig knappt tid att helsa, utan började straxt: — Herr kommissarien är utan tvifvel redan underrättad om orsaken till. att jag tager min tillflykt till edert biträde? — Man har berättat mig något om en stöld. — Ja, om en viss märkyärdig, oförklarlig stöld, begången i detta rum, hvari vi nu uppehålla oss, och ur det kassaskåp, som ni ser stå öppet och hvartill min kassör — han pekade på Prosper — ensam har ordet och nyckeln. Dessa ord tycktes rycka, kassören ur det slöhetstillstånd, som hade bomäktigat sig honom. . — Förlåt, herr kommissarie, sade han nästan hviskande, min principal har också både ordet och nyckeln. : Ng — Ja, det är naturligt. Dessa ord gåfvo kommissarien straxt en öfversigt af saken. Det var tydligt, att dessa båda män ömsesidigt anklagade hvarandra. Det framgick af deras ord, att en af dem måste vara den brottslige. Den ene af dem var chef för ett mycket ansedt handelshus, den andre var rätt och slätt kassör. Den ene var principal och den andre tjenare.