— 24 — han eger alla stålets egenskaper. Hans ansigte är långtifrån tilldragande, Han har en ofantlig näsa, tunna läppar och, små runda ögon, som oupphörligt spela åt alla håll. I fem år hade Fanferlot varit anställd vid upptäcktspolisen och ständigt brunnit af begär att utmärka sig; Fanferlot är nämligen äregirig. Men tyvärr har han antingen saknat tillfälle eller snille. Redan innan kommissarien tilltalade honom, hade han snusat omkring, studerat dörrarna, sonderat reglarne, undersökt luckan på dörren och rotat i kaminaskan. — Det tyckes mig vara svårt för en främmande att intränga här, svarade, han. Han gick rundt omkring i rummet. — Är: denna dörr stängd om qvällarna? frågade han. — Alltid, och nyckeln tages ur. — Och hyem har denna nyckel? — Kontorsvaktmästaren, åt hvilken jag lemnar den hvarje qväll, innan jag går, svarade Prosper. — Och denne man ligger på en soffa i yttre rummet, tillade herr Fauvel. — Finns han här? frågade kommissarien. — Ja, svarade bankiren, öppnade dörren och ropade: — Anselme! Anselme hade varit tio år i herr Fauvels tjenst. . Det fanns ingen anledning: att. misstänka honom, och han visste det, men blotta