Dagens Nyheter – 16 mars 1870, sida 1

— Jernvägsstriden är nu afgjord:: Vid det resultat som föreligger är det knappt vidare att tänka på inom lång tid en ändring i styrelse. och förvaltning af våra jernvägsbyggnader. För dessa omrafflade 24 millioner skulle Sverige kunnat åstadkomma kanske. 100: mil jernvägar, men nu är det för sent. Må man dockzsicke tappa konsepterna! Ännu finnes en utväg att bespara 5 å 6 millioner, hvilka, om de i stället öfverlemnas till understöd åt enskilda, kunna gagna landet mera än alla de 24 millioner skola, som nedläggas i östgötaoch Salabanan, Frågan om smalt spår för Salalinien är återremitterad till statsutskottet. Mycken vaksamhet är af vigt, ty naturligtvis uppbjudas från ett visst håll alla krafter för att ännu allt framgent få makligt trefva i de gamla beqväma spåren. — Det föreligger oss just en 8. k. promemoria af chefen för statens byggnadsstyrelse. Vihafva sökt så vidt möjligt följa med krokvägarne i dess bevisning och vilja härmed fästa liten uppmärksamhet på åtskilligt, som är ganska betecknande och ganska anmärkningsvärdt. Först talas der om att denna promemoria skall innehålla upplysningart och beriktiganden. Men när har då längden för den bredspåriga norska Lilleströms-banan blifvit så lång som 11,4 sv. mil, och kostnaden så liten som 645,205 rdr pr mil? Vi hafva framför oss på bordet norska tabeller, utgångna från styrelsen öfver de norskå jernvägarne, och de angifva 10;15 norska mil för sammanlagdt 1;871,680 specier, d. V:s,