Dagens Nyheter – 16 mars 1870, sida 1

Grufegaren låtsade icke se något. Hangick lugnt fram, med hatten på hufvudet, och sade i en temligen oförskämd ton: — Klockan är öfver tio, mine herrar. Ingen svarade, och herr de Clameran höll å att fortsätta, då han fick se herr Fauvel. Han gick fram till honom och sade: — Det är rätt lyckligt att jag träffar er, min herre. Jag har redan varit här en gång förut i dag, men kassan var stängd, kassören var ännu icke kommen och ni var borta. — Ni misstager er, jag var i mitt rum. — Man påstod likväl motsatsen, och der står den, som förde ordet. Grufegaren pekade på den unge Cavaillon. — Det gör ingenting till säåken; jag kommer enligt aftal tillbaka och finner då icke blott kassanstängd, utan man nekar mig till och med tillträde. till kontoret. Vill ni nu säga mig, om jag kan få mina penningar eller icke? Herr Fauvel -darrade af vrede. Från att vara likblek, blef han karmosinröd, men han förstod. likväl: att beherrska sig. — Jag skulle blifva er förbunden, herr markis, sade han slutligen med dof röst, om ni ville medgifva mig ett ögonblicks uppskof. — Jag vill erinra mig att ni sade , , — Ja, i går. Men denna morgon, i detta ögonblick erfar jag, att jag blifvit bestulen på 350,000 frank.