Dagens Nyheter – 15 mars 1870, sida 2

Med 177 Ja (94 i första och 83 i andra kammaren) mot 125 nej (23 i första och 102 i andra kammaren) beslöts att östra stambanan skall fortsättas från Norrköping öfver Linköping och Mjölby till Nässjö, samt att 1 million rdr derför skall användas år 1871. Minoriteten röstade för rent afslag. Med 153 röster (81 i första och 72 i andra kammaren) mot 144 (35 i första och 109 i andra kammaren) afslögs Hr Sjögrtens motion om att den af förra riksdagen beviljade millionen till Öscarshamns-Nässjö banan skulle utbetalas i tre terminer, i mån gom vissa bandelar blefve för trafik upplåtna, Minoriteten röstade för bifall till hr Sjögråens motion. Första kammaren genomgick under gårdagens sammanträde statsätskottets utlåtande angående rågleringen af utgifterna uhder första, andra och tredje hufvudtiteln samt en del af den fjerde. Utskottets förslag i afseende på utgifterna under 3 Första hufvudtiteln SN godkändes utan diskussion. och afslog kammaren således den af hr :Jöns Pehrssonväckta motionen om nedsättning af hufvudtitelns anslag från dess nuvarande belopp 1,417,000 rdr till 1.000,000 rdr. Inom andra kammaren uppstod härom en längre diskussion, hvilken öppnades äf hr Jöns Pehrsson, som sade sig Visserligen ej ha mycket hopp om. framgång, men dock ej kunde undertrycka sin: förundran, öfver att riksdagen i sin ofta åberopade ifver: för: all möjlig. sparsamhet dervid ej -ville börja vid början eller vid den rätta utgångspunkten; Man hade anmärkt att det skulle Vara en järidisk omöjlighet att få någon nedsättning i anslagen under första hufvudtiteln. Detta. skäl funne tal. fullkomligt vederlagdt af det förhållandet, att dessa anslag, liksom alla öfriga till statsregleringen hörande, af hvarje riksdag pröfvas, hvilket vore öfverflödigt, om-ingen ändring kunde göras: Vid den kutigl. propositionens remiss till statsutskottet Hade hr Sparre talat om att konungen stode i samma förhållande till nationen, som em vanlig: tjenare till sin husbonde. Tal. kunde ej gilla denna jemförelse, utan. bad att få göra en annan, Om en principal har en förvaltare, som lefver gladeligt och lustöligt, utan att synas mycket fråga efter principalens önskan och tillgångar, icke kab den förre känna sig väl till mods dervid? Väljer förvaltaren dertill en umgängeskrets och skaffår sig en dyrbar tjenstopersonal, med hvilka principalen ej vill ha något ått skaffa, så kan man ej förtänka dehne sednare, om hav ej har Hycken lust att derför bestrida omkostnaäderna. EBDet minsta man kunde fordra af printipalen vore att han fästade förvaltarens uppmärksamhet på sin önskan: Genom sin motion Hade tal. 1 förevarande fall gjört detta. Han insåg dock att hvad han förut påyrkat ej skulle vinna framgång, hvarför han nu inskrääkte sig till att hemställa, om icke -kammären skulle vilja nedsätta anslaget till kungl: hofstallet med 15,000 rdr och tillikX besluta en skrifvelse till k. m:t imned anhållan att tillse, om icke anslagen å denna hufvudtitel framdeles skullo kunna nedsättas. Hr lledin kunde ej annat än instämma i det beslut, livartill stätsutskottet i deina fråga kommit, emedan. han mycket välinsåg, att representationen ej kunde besluta några plötsliga rubbningar i den ekonomi, som representerades af denna hufvudtitel; men han trodde likväl att ett amendement till utskottets hemställan ej skulle kunna anses så alldeles ötillbörligt. Det vore ej någon nödvändighet att göra öfverläggningen öm denna fråga till en sensationsdiskussioh, som någon gång förut värit fallet. Hr Sparre hade vid propositionens remiss uttalat den satsen, att det numerade visade mera mod att uppträda: till försvar för första. hufvudtiteln än att anfalla densamma, Tal. ansåg för sin del, att denna fråga icke tager i anspråk större civilt mod än några andra; hvad ståndpunkt man än innehar, kräfves det ej mer än att framställa en motiverad åsigt. Sedan talardö Kastat en hastig blick på Eönungadömets historia Och erinrat om att de tider ärd längesedan förbi, då kunyligheten uppbar: hela samhället, och att det ej längre kan tillskrifvas -hvarken konungens person eller den monarkiska principen om allt går sin jemna gång och utvecklar sig i naturenlig riktning, köm han till den slutsatsen, att det ej kan vara riktigt att söka uppehålla kungliga emblemer, som ej motsvafas af inre halt. Döt vöre en allmän mening, PR RP ISA APR Å RES Ape RN