Dagens Nyheter – 12 mars 1870, sida 1

På riksdagens bord hvilar redan statsutskottets utlåtande n:r 30 med vöteringspropogitioner i jornvägsfrågan. Första kammaren har, som man vet, beslutat att staten skall bygga norra banan i fortsättning från Upsala öfver Sala, och östra banan från Norrköping till Nässjö, hvaremot andra kammaren, beslutat, att staten icke hädanefter skall bygga flera Banor. : Och det är mellan dessa olika meningar, som, enligt det beslut båda kamrarna i förrgår fattat, gemensam votering skall ega rum nästa måndag.: Den, som föreställer sig att majoriteten i andra kammaren, de nu s. k. nihilisterna, skulle utgå från den trångbröstade och egennyttiga afsigten att, sedan de väl fått jernväg bygd i sina resp. landsorter, vilja bestrida andra delar af vårt land att äfven få jernvägar, misstaga sig betydligt. Nihilisterna åsyfta — derom äro vi förvissade — ingalunda att begå någon orättvisa mot vare sig nörrlänningar eller östgötar, men de hafva af erfarenHeten under den framfarna tiden kommit till fall insigt derom att, så länge staten bygger jernvägar genom ett eget derför organiseradt embetsverk, som tagit byggnadssättet i de rika, mångdubbelt mera befolkade länderna till föredöme och sätter sin ambition uti att våra jernvägar skola snarare öfverträffa, än stå tillbaka för dem i fullkomlighet, det är och blir omöjligt att åstadkomma någon afsevärd besparing uti dessa anläggningar, och att staten omöjligt kan hvarken fortsätta norra banan längre än till Gefle— Dala-vägen eller understödja några enskilda jernvägsanläggningar, om riksdagen nu beslutar de tre föreslagna jernvägarne med en kostnad af omkring 24, millioner. Skulderna blifva alltför stora, räntorna och annuiteterna måste utgå, bristen i vår budget blir årligen större, skatterna måste ökas för att betäcka den, och sannolikt skulle ingen riksdag våga att föreslå nya upplåningar, sedan vi hade på byggandet af ofvannämnda båda jernvägar och till betäckande af snart förfallande skulder användt de 40 millioner, som skulle upplånas. stadkommandet i vårt land af enskilda jernvägar utan något stöd af gtatsverket torde få anses otänkbart, och gåledes skulle industrien länge — kanske så länge att det ginge här, som i Norge, att största delen jernverk måste under tiden nedläggas — få vänta på de fördelar, som ett tillflöde till stambanorna från enskilda banor skulle tillskynda icke blott rörelsen i de orter, de genomlöpte, utan ock, genom ökad trafik, våra breda komförtabla stambanor, som emellertid finge bedrifvas, i början sannolikagt med förlust, . och sedan med 1, 2 å — proc. behållning, under det att landet or det använda