Dagens Nyheter – 11 mars 1870, sida 2

maktfullkomlighet än Ludvig XIV iverlden. Som sagdt, alla tecken tyda på att Napoleon, för att rädda sin dynasti, definitivt beslutat taga skeden i vackra hand och att han icke vidare ämnar sträfva efter enväldet. Ministeren af den 2 januari har man haft stora skäl att misstänka för att icke vara uppriktig i sin liberalism. Yrkandet på nya val har af hr Ollivier blifvit lemnadt utan allt afseende; man började till och med tro att han såsom minister gillade de officiela kandidaturerna, öfver hvilka han flera gånger såsom privatman uttalat den amplaste förkastelsedom. Men så kom den 24 februari; Ollivier afgaf sin beryktade förklaring, hvilken väckte lika mycken tillfredsställelse hos älla liberala fraktioner, som harm och förbittring hos den yttersta högern. Ej underligt, ty genom denna förklaring var verkligen en politisk dödsdom fälld öfver alla dem, som endast hade regeringens medyerkan att tacka för sitt representantkall. Årsdagen af revolutionen firades sålunda på ett värdigt sätt äf:ministdreny hvilken då afgjordt bröt med ett tysteri,. förhatligt för hvarje ärlig fransman. Upphetsningen, i kammaren hade varit stor; sinnena behöfde tid till att lugna sig, hvadan fertsättningen af lagstiftande församlingens arbeten uppsköts till den 7 dennes, då inrikesministern väntades inkomma med förslag till ny valoch kommunal-lag. Ludvig Philips gåmle minister Guizot försmår icke att föra ordet i en komit6; söm har att öfverlägga Om ätgärder till upphjelpande af undervisningsväsendet, med hvilket det, som bekant, är klent stäldti Frankrike. Äfven är ett utskott tillsätt för ätt afgifva förslag till en decentralisation af förvaltningen. Regeringen vill ändtligen inrymma en större sjelfständighet åt kommunerna och provinserna. I sannihg en välbehöflig reform! Man torde blott påminna sig att regeringen hittills uthämnt borgmästare eftör behag och till och Med ånsett sig synnerligen tillmötesgående, då hon med denna befattning hugnat någon af rådmännen. Nu begära stadskommunerha rättighet att sjelfva utse siha börgmiståre, Och regeringen å sin sida vill nöja sig med att välja mellan trenne af kommunens styrelse föreslagna hersoner. Bland de i Rem församlade prelaterna råder, om möjligt, ännu större mMissbelåtenhet än förr, då den nya arbetsordning, påfven funnit skäligt föreskrifva, totalt tillintetgör det lilla gränd af yttrandefrihet som förut fanns. Biskoparne försumma icke att, så ofta de skrifva hem, afråda alla slågs adresser. Mån bör, mena de, med tillförsigt öfverlemna åt dem (biskoparne) att skydda kyrkans intressen. Men hvad blir då det slutliga resultatet af alltdetta? Lekmännen öch de lägre presterna måste, till förmån för biskoparne, afstå från att hysa någön egen tariko i kyrkliga frågor, och biskoparne åter finna sig nödsakade ått gå in på allt hvad påfven! villoch tycker, hvädån det således ändå till sist blir hahs helighet förbehållet att; trots konciliet och opinionen, ensam med oinskränkt makt befalla öfver alla katolska samveten. Tiden för afgörandet af ofelbarhetsfrågan nalkas med stora steg, och då all möjlighet till opposition numera är undanröjd, äånse sig jesuiterna fullt förvissade om: dennya lärans antagande: Skulle romerska stolen: vörkligen. vidhålla sin afsigt att låta proklamöra ofelbarheten, hvilket man Bar stora ahlsdningar att tro,: kommer emellertid efter all. sånnolikhet en brytning med de 2:ne största katolska makterna att inträffå, hvars följder. icke kunna beräknas. : Franske ttrikesministern Dåru har vid flera tillfällen otvetydigt gifvit tillkänna att, ifall doögmen öm ofelBarketen blir: antagen, skall Erankrike :återhemta sina trupper från Rom, och äfven grefve Beust har: sändt en Yätnånde not. . Men inga varningar synäs ha Hjolpt; Också lärer franska: kabinettet, enligt hvad ett telegram förmäler; hos romerska kufian ejiort ansvråk nå att få ocenom ett ambhid