-Fe Hvarjehanida nyheter. Ettsäkert minne. Då numera framlidne häradshöfdingen Levin för några och 30 år sedan var borgmästare i Sköfde, hade han? lemnat en från vagnmäkaren nyligen kommen chäskärra till en smed föratt beslås. Men som denne Vulcani sön hörde till de ljugares antal och gång :efter annan uppehöll honom med löften, sade den alltid saktmodige borgmästaren Levin till honom en dag, då de träffades på torget: Det ser sannerligen ut, som om mästaren aldrig vill tänka på mig. Gu bevara nådig borgmästarn, svarade denne med en klipsk min, hvar gång jag ser upp i skorsten, så kommer jag ihåg borgmästarn. Herr Levin var nemligen ovanligt mörklägd. Vid ett kafferep i Göteborg häromdagen råkade tyenne af systrarne i en brinnande dispyt, hvarom lemna vi derhän: Var god, snälla fru X., och döm i den här saken, utbrast den ena under det negliggbandet fläktade af harm, har jag icke rätt? — Jo visst, lilla snälla goa fru Y., jo visst, försäkrade dennä, som lefde på ständig krigsfot med den tredje frun, som vi vilja kalla fru Z, — tJaså, puttrade denna eldröd i synen som en modern baschlik, nå ja, det kunde jag nog tro, men, kors här dr0go sig de blålika läpparne till ett ohyggligt leende, dervid blottande två f. d. tandrader liknande ruinerna af en nedbränd stad, kors, det här är ju alldeles som vid riksdan ... — Som vid riksdan?, ljöd det i korus j från (dencheliga cirkeln, — Ja, som vid riksdan, triumferade fru Z. och log ännu styggare, ty der som här har Sfrågan hänskjutits till ett — utskott! Hvad som sedermera passerade vet man icke, men