Dagens Nyheter – 10 mars 1870, sida 1

Edinburg: Balongspassagerarne utgjordes, som sagdt, af omkring 100 personer, af hvilka, såsom jag sedan förnam, endast 8 förut ej hade besökt Förenta staterna. De fleste voro köpmän med familjer, som röst förnämligast för nöjets skull; några derjemte för affärer. Den amerikanska jemnlikhetens anda gusade fritt öfver alla, och allt krus, all otillbörlig underdånighet var qvarlemnad i det gamla Europa; en liflig, glad och ung amerikanska öppnåde pianot, och hvad fick jag höra? Jo, Hvad di alla :troligen hört, amerikanska taptopolkan, som i Blanchs kafå tjusät så mången. Gubparne drogo sig tillbaka med Bina Whiskytoddar i ett hörn, gummorna med sitt arbete i ett annat, lemnande ungdomen oinkräktad hela Midten af sålongen omkring pianot för lekar, glam och sång. Men mången, kännande pig trött åf springande omkring under den tillryggalagda dagen bland Glasgows 500,000 invånare, ansåg det vara bäst att krypa till kojs så tidigt som möjligt; de åaflägsnade sig, sällskapet minskades så småningom i galongen; de på sina gäster Väntande småtrefliga hytterna fylldes i stället. Pappa öppnar nattsäcken och en butelj framskymtar, mamma tär fram ett glas och döttrarne en bit konfekt ur klädningsfickan. Låt oss taga en klunk, på det vi må kunna stå emot sjösjukan och infinna oss vid frukostbordet i morgon; alla samtycka, glaset går rundtomkring och förnöjd beger sig hvar och en till hvila.