Dagens Nyheter – 9 mars 1870, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Hedersbevisning mot en danmneman. Under riksdagen 1686 var Pehr Olsson från Kalmar län bondeståndets talman. Han utmärkte sig för redbarhet, klokhet och fosterlandskärlek. Också stod han så högt i gunst hos dåvarande konungen, Carl: den elfte, att denne bjöd honom till fadder åt sin sot arfprinsen Carl Gustaf, hvilken dogi späd ålder. Enkedrottningen Kristina af Holstein lät hofmålaren Ehrenstrahl porträttera Olsson! i kroppsstorlek, och å porträttet tecknades följande af grefve Lindsköld författade vers: På Bonde-Ståndets vägnar Pehr Olsson Herredags-karl Sig och then Nåd tillegnar Att han tillika var Vittne till Prinsens Dop: Han kunde sig väl skicka, Väl tala och väl dricka För all Allmogens hop. Detta porträtt förvaras ännu på Gripsholms! slott, der det fått sin plats i s. k. ,Svenskal galleriet bland svenska kouungar, statsmän, vetenskapsmän; hjeltar, författare, fosterlandsvänner och utmärktheter af alla slag. En nymodig begrafnings-ceremoni föreföll nyligen på kyrkogården i Flensburg. Typografen W. Mohrbutter, infödd! flensburgare, som hade varit bosatt och arbetat der i staden i en följd af år och var mycket afhållen och känd för sin humor, sitt! musikaliska sinne och sin talang som skådespelare, var död och skulle, på grund af familjens små tillgångar, begrafvas i tredje klassen, som det heter, det vill säga, på e.: m. efter kl. 3 och med jordfästning gratis. Emellertid föll det sig så olyckligt, att den ene af presterna var opasslig och den andre af andra skäl nekade att förrätta jordfistningen. Begrafningen skulle nu en gäng ske, och den talrika processionen (3—400 personer) satte sig i rörelse och kom också lyckligt och väl till kapellet på kyrkogården. Det sista, svaga hoppet om att der finna en kyrkans tjenare, som kunde bevisa den döde den sista tjensten försvann. Der fanns ingen prest och ingenskom.Då tog en af den goda stadens borgare, bokbindaren Eggert, som hittills en-! dast hade försökt sig som folktalare, mannaeller prestemod och hjerta till sig, höll ett mycket bra tal och — förrättade mullkastningen med mycken precision: Ett kolossalt minne. Bland Frankrikes många författarefirmor finnes det en, söm ! är med all rätt högt aktad, nemligen Erkmann —Chatrian. Af dessa båda män eger Erkmann ett alldeles otroligt minne, Så har hän länge arbetat på en stor hjeltedikt: ,,Den franska revolutionen, af hvilken redan 10,000 verser äro diktade, utan att en enda af demlik väl blifvit skrifven. Erkmann förbättrar och filar oupphörligt på denna epopå — men na turligtvis endast i hufvudet. En farlig karl. En amerikansk tidning berättar, att i Böston bor en herre, som är så vacker, att man förbjudit honom att besöka kyrkan, på det att han icke genom sin skönhet må störa damernas andakt. nn rr bn re rr SR ng