Dagens Nyheter – 9 mars 1870, sida 1

Under det han frammumlade denna monolog, vidrörde ett. äldre fruntimmer hans arm. Det var enkefru Argendorff, en nära slägting till familjen. on var klädd i en stålgrå sidenklädning som: frasade på golfvet; ungefär som om den rörde sig bland en hop vissnade blad. Hennes röst hade en skarp betoning, som var allt annat än melodisk, och under hennes tunna mössa af fler nedhängde en mängd lockar, liknande lika måhga korkskrufvar. 2 — Hvem var den der karlen? frågade hon nyfiket. ; s — Ja, säg mig det, svarade Gylding fundersamt. på — Du känner då inte dina egna gister?. — Borde väl göra det; för öfrigt har mamma reda på honom. . g 7 Efter några ögonblicks förlopp kom fru Gylding tillbaka. i — Men bäste Gylding, som narrar. mig :så der och inte säger hvilka gäster du bjudit. — Hva för slag? Har into du sjelf, Elise lilla, för att öfverraska — — — — Inviterat honom? Nej, visst inte. — Och inte jag heller, svarade Gylding tvärt. — Det är då förskräckligt, inföll fru Argendorff, i det hon tog två steg tillbaka, tänk om det skulle vara ett dårhushjon från Konradsberg, som fått det infallet att — — A. P. A. Lo